Självcitering: En guide till hur du använder den effektivt

Akademiskt skrivande innebär att man citerar källor för att ge belägg för argument och idéer som presenteras i en uppsats. Självcitering, dvs. att man citerar sitt eget arbete, används ofta i akademiska texter. Det kan dock vara en kontroversiell metod, och det finns etiska överväganden att ta hänsyn till när man använder den. I den här artikeln kommer vi att utforska definitionen av självcitering, skälen till att använda det och strategier för att undvika det. Vi kommer också att diskutera hur självcitering påverkar forskningskvaliteten och den akademiska integriteten.

Vad är självcitering?

Självcitering är en vanlig metod inom akademiskt skrivande som innebär att man citerar sitt eget tidigare publicerade arbete i en ny publikation. Det kan handla om att citera artiklar, böcker, bokkapitel, konferensbidrag eller någon annan typ av publikation som författaren själv har skrivit. Självcitering kan göras i texten eller i referenslistan. Det primära målet med självcitering är att skapa en länk mellan skribentens aktuella forskning och tidigare arbete. Det kan användas för att bygga vidare på tidigare resultat, förstärka argument eller visa på kontinuitet i en författares forskning.

Skäl för självcitering

Självcitering kan tjäna vissa syften, bland annat

Bygga vidare på tidigare resultat: Självcitering kan användas för att visa hur en författares nya forskning bygger på deras tidigare arbete. Genom att citera sitt eget arbete kan skribenter skapa en länk mellan sin nuvarande forskning och sina tidigare resultat.
Förstärkning av argument: Självcitering kan användas för att stödja argument som framförs i en ny publikation. Genom att citera sitt eget arbete kan skribenter ge ytterligare bevis för sina påståenden.
Demonstrera kontinuitet: Självcitering kan användas för att visa på kontinuitet i en skribents forskning. Genom att citera sitt eget arbete kan skribenter visa hur deras forskning har utvecklats över tid.

Etik kring självcitering

Etisk självcitering kräver att författare endast citerar sitt eget arbete när det är relevant och nödvändigt för att stödja argumentet i den aktuella publikationen. Det ska vara transparent märkt och baserat på högkvalitativ forskning.

För- och nackdelar med självcitering

Några av fördelarna med självcitering är

Upprättande av trovärdighet: Självcitering kan hjälpa till att fastställa författarens expertis inom ett visst område och bygga trovärdighet som forskare.
Att bygga upp en forskningsagenda: Självcitering kan vara ett effektivt sätt att bygga upp en forskningsagenda, genom att koppla samman flera arbeten och skapa en tydlig forskningsbana.
Ökad synlighet: Självcitering kan öka synligheten för en författares arbete och bidra till att skapa ett gott rykte inom området.

Några av nackdelarna med självcitering är

Överdriven tillit till det egna arbetet: Överanvändning av självcitering kan ge intryck av att en skribent inte engagerar sig i den bredare litteraturen inom sitt område.
Att blåsa upp betydelsen av sitt eget arbete: Självcitering kan ge intryck av att en skribent är alltför fokuserad på sin egen forskning och inte intresserad av andras arbete inom sitt område.
Undergräver integriteten i citeringsprocessen: Självcitering kan ses som ett försök att öka antalet egna citat, vilket kan undergräva trovärdigheten i citeringsprocessen.

Hur självcitering påverkar den akademiska integriteten

Självcitering kan ha både positiva och negativa effekter på den akademiska integriteten. Det kan vara ett legitimt och lämpligt sätt att erkänna bidragen från tidigare arbete, etablera en forskningsbana och visa expertis inom ett visst område. Å andra sidan kan självcitering också missbrukas, vilket kan leda till oro för den akademiska integriteten och forskningens objektivitet.

Här är några sätt på vilka självcitering kan påverka den akademiska integriteten:

Bias: Självcitering kan skapa en partiskhet gentemot en författares eget arbete, vilket kan leda till brist på objektivitet och en skev bild av läget inom området. Detta kan undergräva forskningens trovärdighet och väcka frågor om dess giltighet.
Manipulation: Självcitering kan ses som ett sätt att manipulera citeringsstatistik och stärka en författares egen profil, snarare än som ett legitimt sätt att erkänna tidigare arbete. Detta kan leda till frågor om akademisk integritet och etiskt beteende.
Överdriven självcensur: Överdriven självcitering kan tyda på bristande engagemang i det bredare fältet och kan ses som ett försök att blåsa upp citeringsstatistiken snarare än som ett genuint engagemang i andras arbete. Detta kan undergräva forskningens trovärdighet och minska dess genomslagskraft.
Motivering: Självcitering bör motiveras av ett verkligt behov av att hänvisa till tidigare arbete, snarare än som ett sätt att marknadsföra sina egna idéer. Författarna bör noga överväga om deras eget arbete är den bästa källan för att stödja deras argument och ge ett sammanhang för deras forskning.

Metoder för att undvika självcensur

Även om självcitering kan vara användbart i akademiskt skrivande är det viktigt att undvika att förlita sig för mycket på sitt eget arbete. Här är några strategier för att minimera självcitering:

Strategier för att minimera självcitering

Använda olika typer av källor

För att undvika att förlita sig för mycket på sitt eget arbete är det viktigt att använda en mängd olika källor i akademiskt skrivande. Det kan handla om litteraturöversikter, empiriska studier och andra typer av publikationer som är relevanta för forskningsfrågan.

Använd tredje person i referenser

Istället för att citera sig själv kan skribenter använda tredjepersonsreferenser för att beskriva sitt tidigare arbete. Istället för att säga "I min tidigare studie..." kan en skribent till exempel säga "Smith (2010) fann att..."

Beakta relevansen av tidigare arbete

Innan man citerar sitt eget arbete bör man överväga om det verkligen är relevant för forskningsfrågan. Om så inte är fallet kan det vara bättre att undvika självcitering helt och hållet.

Bästa praxis för källhänvisning

När du citerar källor är det viktigt att följa bästa praxis för att upprätthålla akademisk integritet. Här är några metoder för källhänvisning:

Hänvisa till källor på ett korrekt sätt: Det är viktigt att källhänvisa korrekt för att ge erkännande till de ursprungliga författarna och för att undvika plagiering.
Använda en konsekvent referensstil: Att använda en konsekvent referensstil i en uppsats kan göra det lättare för läsarna att hitta de källor som citeras och kan förbättra den övergripande läsbarheten av uppsatsen.
Inklusive en referenslista: Att inkludera en referenslista i slutet av en uppsats är viktigt för att ge läsarna en fullständig lista över källor som citeras i uppsatsen.

Inverkan av självcitering på forskningskvalitet

Självcitering kan ha en inverkan på forskningens kvalitet. Om självcitering överanvänds eller används på ett olämpligt sätt kan det undergräva trovärdigheten i en skribents forskning. Men om det används på rätt sätt kan självcitering stärka en skribents argument och visa på kontinuitet i forskningen.

En potentiell fördel med självcitering är att det kan bidra till att fastställa en författares expertis inom ett visst område. Genom att citera sitt eget arbete kan författaren visa sin kunskap om ett visst ämne och sitt bidrag till området. Detta kan vara särskilt viktigt för forskare i början av karriären som försöker etablera sig inom sitt område.

En annan potentiell fördel med självcitering är att det kan bidra till att bygga upp en författares citeringsantal. Även om antalet citat inte är det enda måttet på forskningens genomslagskraft, används det ofta som ett mått på genomslagskraften hos en författares forskning. Genom att citera sitt eget arbete kan skribenter öka sitt citeringsantal, vilket kan vara till nytta för deras akademiska karriär.

Det är dock viktigt att notera att antalet citeringar inte bör vara det primära motivet för självcitering. Självcitering bör endast användas när det är relevant och lämpligt för forskningsfrågan.

Dina kreationer redo inom några minuter!

Mind the Graph är en vetenskaplig plattform som hjälper forskare att skapa effektivt och engagerande visuellt innehåll för sitt arbete. Med plattformens användarvänliga gränssnitt och färdiga mallar kan forskare skapa sin egen skräddarsydda infografik, affischer och annat visuellt material på bara några minuter.